Jämvikt
Frilägg alltid först. Rita alla krafter, även stödreaktioner och egentyngd.
Arbetsgång vid dimensionering
Tryck Räkna och animera under en formel, mata in egna värden och se animationen följa siffrorna. Gulmarkerade rubriker är kärnan. Dölj formler testar dig på sidan och Förhör mig ger slumpade kort. Det du kan markeras med en bock och sparas i den här webbläsaren.
Allt börjar med friläggning och jämvikt. Räkna i newton, millimeter och megapascal.
Frilägg alltid först. Rita alla krafter, även stödreaktioner och egentyngd.
a = hävarmen, det vinkelräta avståndet från kraftens verkningslinje till momentpunkten.
Största böjmomentet finns där tvärkraften byter tecken (T = 0).
Glidning sker när friktionskraften når μN.
Räkna i N, mm och MPa så slipper du tiopotenser. Moment blir då Nmm.
Hur materialet svarar på last: spänning, töjning och var gränserna går.
Gäller i det elastiska området.
Stångens styvhet är k = EA/L.
ν ≈ 0,3 för metaller.
Stål: G ≈ 81 GPa.
Stål som värms 50 °C med låsta ändar: σ = 210 000 · 12·10−6 · 50 ≈ 126 MPa.
Vid sträckgränsen ReH (eller Rp0,2) börjar bestående deformation. Brottgränsen Rm är den högsta spänning materialet tål. Dimensionera normalt mot sträckgränsen.
σe är effektivspänningen, se bladet om fleraxliga spänningar.
Tvärsnittets form avgör hur mycket last en balk eller axel bär och hur mycket den fjädrar.
y = avstånd från neutralaxeln, e = avstånd till yttersta fibern.
h är höjden i lastens riktning. Dubbla höjden ger 8 gånger styvare balk.
Flyttar tröghetsmomentet till en parallell axel på avståndet a. Används för I-balkar och sammansatta tvärsnitt.
Material långt från neutralaxeln bidrar mest till I. Därför ger I-profiler och rör mest styvhet och hållfasthet per kilo.
φ i radianer. Kv är vridstyvhetens tvärsnittsfaktor, för cirkeltvärsnitt lika med det polära tröghetsmomentet.
Am = arean innanför väggens mittlinje. Öppna profiler (U, I, slitsat rör) är mycket vekare i vridning.
Sex standardfall täcker det mesta. Kombinera dem med superposition.
Mmax vid infästningarna. I mitten är M = qL²/24.
Flera laster på en linjärelastisk balk: räkna varje last för sig och summera nedböjningar och moment.
Nedböjningen växer med L³ för punktlast och L⁴ för utbredd last. Dubbel längd ger 8 respektive 16 gånger större nedböjning.
Tryckta, slanka stänger går sönder genom instabilitet långt innan materialet når sträckgränsen.
Använd det minsta I:et, stången knäcker åt det vekaste hållet.
Fall 1 inspänd–fri, fall 2 ledad–ledad, fall 3 inspänd–ledad, fall 4 inspänd–inspänd.
Euler gäller bara för slanka stänger, λ klart över λ1. Korta stänger plasticerar först. I stålbyggnad används knäckkurvor enligt Eurokod 3.
Eulers formel innehåller E men inte sträckgränsen. Mot knäckning hjälper bara större I, kortare knäcklängd eller bättre inspänning.
När drag, böjning och vridning verkar samtidigt slås de ihop till en effektivspänning.
Något mer konservativ än von Mises.
Duktila metaller som stål och aluminium: von Mises eller Tresca. Spröda material som gjutjärn: jämför största huvudspänningen med brottgränsen.
Ringspänningen σt är dubbelt så stor som axialspänningen, därför spricker rör på längden. Gäller när t är högst cirka D/20.
De flesta maskinhaverier är utmattningsbrott. Varierande last, anvisningar och ytor avgör livslängden.
Skarpa hörn, spår och hål ger högt Kt. Större radie sänker det.
q = kälkänslighet. Höghållfasta stål har q nära 1.
R = −1 är ren växlande last, R = 0 är pulserande last.
Polerad provstav i växlande böjning, Rm upp till cirka 1400 MPa.
Grov yta, större dimension och anvisningar sänker hållfastheten. Faktorerna hämtas ur diagram i handböcker.
Svetsförband: k = 3. Halverad spänningsvidd ger 8 gånger längre livslängd.
ni = antal cykler på nivå i, Ni = livslängden på samma nivå.
Nästan alltid vid ytan: i hålkälar, spår, gängor, svetstår och repor. Större radier, slipning, kulblästring och rullning (tryckrestspänningar) förbättrar.
En svetsad detaljs utmattningshållfasthet styrs av utformningen (FAT-klass), nästan inte alls av stålets hållfasthet. Starkare stål hjälper inte.
Axlar, lager, förband och transmissioner. Välj med beräkning, inte bara ur katalog.
n i varv/min, ω i rad/s.
Statisk dimensionering med von Mises, ns = säkerhetsfaktor. Kontrollera sedan utmattning och nedböjning, de avgör ofta.
X och Y hämtas ur lagertillverkarens katalog.
90 % av lagren når minst L10. Dubblad last ger en åttondel av livslängden för kullager.
10.9 ger 1000/900 MPa och 12.9 ger 1200/1080 MPa.
d2 = flankdiameter, d3 = kärndiameter. Vanliga värden i tabellen nedan.
| Gänga | M6 | M8 | M10 | M12 | M16 | M20 | M24 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| As (mm²) | 20,1 | 36,6 | 58,0 | 84,3 | 157 | 245 | 353 |
K ≈ 0,15–0,2 beroende på smörjning. Cirka 90 % av momentet går åt till friktion, så förspänningen sprider kraftigt vid momentdragning. Noggrann beräkning enligt VDI 2230.
kb = skruvens styvhet, kc = de klämda delarnas styvhet. Förenklat, med lastinföringsfaktor n = 1.
Med styva klämda delar känner skruven bara en liten del av den yttre lasten. Förbandet glipper när FK = 0.
z = antal skruvar, nf = antal friktionsytor, S = säkerhet mot glidning.
z = skänkelmått. a = höjden i den största inskrivna triangeln.
Förenklade metoden i EN 1993-1-8. Värden för fu, βw och γM2 hämtas ur standarden.
m = modul.
η = verkningsgrad, cirka 0,98 per kuggsteg för cylindriska kugghjul.
α = omslutningsvinkel i radianer. Gäller även rep runt poller och bandbromsar.
β = kilvinkel. Kilverkan ökar friktionen ungefär tre gånger.
d = tråddiameter, D = medeldiameter, n = antal fjädrande varv.
δ = diametralt grepp, d = fogdiameter, D = navets ytterdiameter.
h = kilens höjd, l = bärande längd. Yttrycket avgör oftast, inte skjuvningen.
p räknas på projicerad yta d·b. pv begränsar friktionsvärmen; gränsvärdet står i materialets datablad.
Värmen som lagret eller tätningen måste leda bort.
d2 = snittdiameter, h = spårdjup. Ungefärligt 15–30 % statiskt och 10–20 % dynamiskt. Följ tillverkarens handbok.
Rörliga delar, effekt och svängningar. Resonans förstör maskiner som är starka nog statiskt.
Sista termen är Steiners sats för masströghet.
Följer av k = mg/δ. En millimeters nedböjning av egen vikt ger cirka 16 Hz.
Håll driftvarvtalet väl undan, gärna minst 20 %. Vibrationsisolering fungerar först när r > √2.
h = fallhöjd. En last som bara släpps på (h = 0) ger dubbel spänning.
Materialdata du ska kunna utan att slå upp, och de egenskaper som styr valet.
| Material | E (GPa) | ρ (kg/m³) | α (10⁻⁶/K) | ν |
|---|---|---|---|---|
| Stål | 210 | 7850 | 12 | 0,30 |
| Rostfritt, austenitiskt | 200 | 7900 | 16 | 0,30 |
| Gråjärn | ≈ 100–130 | 7200 | 11 | 0,26 |
| Aluminium | 70 | 2700 | 23 | 0,33 |
| Titan | 110 | 4500 | 9 | 0,34 |
| Mässing | 100 | 8500 | 19 | 0,34 |
| Koppar | 120 | 8900 | 17 | 0,34 |
| POM | ≈ 3 | 1410 | ≈ 110 | – |
| PA6 (fuktberoende) | ≈ 1–3 | 1140 | ≈ 80–100 | – |
| PTFE | ≈ 0,5 | 2200 | ≈ 100–150 | – |
Markerade rader ska sitta. Övriga är ungefärliga riktvärden.
| Material | ReH / Rp0,2 (MPa) | Rm (MPa) |
|---|---|---|
| S235 | 235 | 360–510 |
| S355 | 355 | 470–630 |
| Rostfritt 1.4301 | ≈ 210–230 | ≈ 520–750 |
| Aluminium 6082-T6 | ≈ 250–260 | ≈ 290–310 |
| Skruv 8.8 | 640 | 800 |
Minimivärden för tunt gods. De varierar med tjocklek och leveransform, så kontrollera standard eller datablad.
E/ρ är nästan lika för stål, aluminium och titan, cirka 25 MNm/kg. När styvheten dimensionerar vinner du vikt genom geometri, inte genom att byta metall. Samma geometri i aluminium böjer ut tre gånger mer än i stål.
Härdning och anlöpning (seghärdning) ger hög hållfasthet med seghet. Sätthärdning och induktionshärdning ger hård yta och seg kärna, bra för kuggar och lagerbanor. Normalisering ger jämn struktur. Avspänningsglödgning tar bort restspänningar efter svetsning.
Två olika metaller i kontakt via en elektrolyt (vatten, salt): den oädlare metallen angrips. Aluminium mot rostfritt eller koppar är det klassiska fallet. Isolera eller välj metaller som ligger nära varandra i spänningsserien.
Plasters styvhet sjunker med tid, temperatur och, för PA, fukt. Dimensionera med krypmodul för långvarig last, inte med E från korttidsprov.
Ett mått utan tolerans går inte att tillverka eller kontrollera. Toleranserna styr både funktion och kostnad.
Spel: axeln alltid mindre än hålet (H7/g6, H7/f7). Mellanpassning: kan bli spel eller grepp (H7/k6). Grepp: axeln alltid större (H7/p6, H7/s6). Hålbassystemet med H-hål är standard eftersom hål är svårare att tillverka.
Versaler gäller hålet, gemener axeln. Negativt spel betyder grepp.
Används vid många mått och serieproduktion. Ger snävare slutmått med en liten risk att enstaka detaljer hamnar utanför.
| Bearbetning | IT-grad | Ra (µm) |
|---|---|---|
| Slipning | IT5–IT7 | 0,1–0,8 |
| Finsvarvning, finfräsning | IT6–IT8 | 0,4–1,6 |
| Svarvning, fräsning | IT8–IT11 | 1,6–6,3 |
| Borrning | IT10–IT13 | 1,6–6,3 |
| Sandgjutning | IT14–IT16 | 12,5–25 |
Ungefärliga riktvärden. Ra 3,2 är ett vanligt standardkrav för bearbetade ytor.
Mått utan egen tolerans följer allmäntoleransen i ritningshuvudet, ofta ISO 2768-mK: m = medel för längd- och vinkelmått, K för form och läge.
Form
Profil
Riktning
Läge
Kast
Referenserna låser detaljen i ordning: A primär (3 kontaktpunkter), B sekundär (2), C tertiär (1). Välj referenser som speglar hur detaljen monteras och fixeras.
Kostnaden stiger brant när toleransen krymper. Sätt snäva toleranser bara där funktionen kräver dem, och kunna motivera varje sådan.
Cylindrar, flöden och värme som måste ledas bort. Räcker för de flesta produkter.
Ringytan gäller vid indragning, d = kolvstångens diameter.
Längs en strömlinje utan förluster.
Laminärt under cirka 2300, turbulent över cirka 4000. μ = dynamisk viskositet.
k = värmeledningsförmåga.
h = värmeövergångstal.
T i kelvin. σSB = 5,67·10−8 W/(m²K⁴).
Seriekopplade resistanser adderas, precis som i elläran.
Luft: R = 287 J/(kg·K). Används för pneumatik och tryckkärl.
Hur formlerna används i en produktutveckling, och vad lagen kräver av konstruktören.
Laster → friläggning → snittstorheter (N, T, M, Mv) → spänningar → effektivspänning → jämför med hållfasthet → säkerhetsfaktor. Kontrollera därefter styvhet, knäckning, utmattning och egenfrekvens.
Skilj på krav, som måste uppfyllas och vara mätbara, och önskemål. Varje krav ska gå att verifiera.
Jämför koncept mot ett referenskoncept, kriterium för kriterium, med +, 0 och −. Ett snabbt sätt att välja och förbättra koncept.
S = allvarlighet, O = sannolikhet, D = upptäckbarhet, var och en 1–10. AIAG-VDA-handboken från 2019 ersätter RPN med åtgärdsprioritet (AP).
Bestäm maskinens gränser → identifiera risker → uppskatta risk → värdera risk → reducera risk. Riskreducering i tre steg: 1) konstruera bort risken, 2) skydd och skyddsanordningar, 3) information till användaren.
Förordning (EU) 2023/1230 ersätter maskindirektivet 2006/42/EG från den 20 januari 2027. Riskbedömning och teknisk dokumentation är grunden för CE-märkningen.
Den täcker osäkerhet i last, material, beräkningsmodell och tillverkning. Mot sträckgräns ofta 1,5–2 i maskinkonstruktion, högre vid osäkra laster, spröda material eller där fel kan skada människor. Följ standarden när en sådan finns.
Frästa innerhörn får radie, minst fräsens radie. Plåt: böjradie minst lika med plåttjockleken som utgångspunkt. Gjutning och formsprutning: jämn godstjocklek och släppningsvinkel. Använd standardkomponenter och samma hålstorlekar och radier där det går.
Gör en handräkning före och efter FEM. Skiljer de sig mycket ska du förstå varför innan du litar på någon av dem.
Kontrollera randvillkoren, gör en nätkonvergensstudie och se upp för singulariteter: skarpa innerhörn och punktlaster ger spänningar som växer utan gräns när nätet förfinas.